Kristi andra ankomst och domens dag.
Om detta skriver ‘Abdu’l-Bahá (1844-1921) i boken Några besvarade frågor:
- Det står skrivet i de heliga skrifter att Kristus ska återkomma och att Hans ankomst beror på uppfyllandet av vissa tecken. Vid Hans återkomst kommer Han att åtföljas av dessa tecken. Ett av dem är: ”ska solen förmörkas och månen mista sitt sken, stjärnorna ska falla från skyn … Vid den tiden ska alla jordens stammar höja klagorop och man ska få se Människosonen komma på himmelens moln med makt och stor härlighet.” [85]. Bahá’u’lláh (1817-1892) har gett en detaljerad förklaring av dessa verser i Visshetens bok och det finns ingen anledning att upprepa det här. Tag del av det och du kommer att förstå dessa ord. [86]
- Nu skulle jag vilja säga ännu en sak om detta ämne, nämligen följande. Vid Kristi första ankomst kom Han också från himmelen så som det uttryckligen är skrivet i Evangeliet. Kristus själv säger: ”Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.” [87] Sålunda medges det av alla att Kristus kom ned från himlen, alltmedan Han i yttre mening tycktes komma från Marias sköte.
- Såsom Han vid den första ankomsten kom från himlen fastän i verkligheten från livmodern, på samma sätt kommer Han vid sin andra tillkommelse från himlen, men i verkligheten från livmodern. Villkoren som anges i Evangeliet för Kristi andra ankomst är verkligen desamma som de, vilka nämns angående den första, såsom vi tidigare förklarade.
- I Jesajas bok tillkännages det att Messias kommer att erövra öst och väst, att världens alla nationer kommer att samlas under Hans skugga, att Hans rike skall upprättas, att Han kommer från en okänd plats, att syndare kommer att dömas och att rättvisa kommer att segra till en sådan grad att vargen och lammet, leoparden och killingen, spädbarnet och ormen alla skall samlas vid samma källa, på en enda äng och i en enda boning. Den första ankomsten var också föremål för dessa villkor, men utåt sett skedde inte något av detta. Därför klandrade judarna Kristus och – Gud förbjude! – kallade Honom ett monster, [88] och såg på Honom som någon som förstörde Guds byggnadsverk, betraktade Honom som den som bryter sabbaten och lagen och dömde honom till döden. Dock hade vart och ett av dessa villkor en inre innebörd som judarna inte förstod och därför var de förhindrade att erkänna honom.