Jesus återkomst har varit flitigt förkunnat och debatterad sedan kristendomens tidiga historia. Wikipedia har en intressant tabell över datum och beräkningar från olika källor.

Europeiska samt Amerikanska tidningar och tidskrifter på 1830- och 1840-talet skrev om tiden för en förväntad återkomst. Det var inga fantasier, men fakta, även om det i redaktionerna och bland journalisterna måste ha varit få som verkligen förstod innebörden och historiens verkliga natur.

Till exempel skrev en tidning i Vermont, USA, The Burlington Free Press den 17 februari 1843 en skeptisk artikel kring baptisten och förkunnaren William Miller (1782-1849) om profetiorna och milleriterna.

Milleriterna trodde Jesus återkomst skulle ske 22 oktober 1844. När så inte skedde som förväntad, blev det upphov till ”den stora besvikelsen.”

Låt oss emellertid se närmare på perioden runt 1844 och undersöka de profetior och fakta som bör kunde sätta oss på spåret kring Jesus Kristus återkomst.

År 1844 och tre specifika löften

År 1844 måste verkligen ha varit framträdande och återkommande för bibelforskarna runt om i världen på den tiden. Man studerade oberoende av varandra i sina samfund, på olika kontinenter och kom fram till så att säga en identisk beräkning: Jesus Kristus återkomst skulle ske mellan 1843-1845. William Sears beskriver i sin bok Thief in the Night att Wolff i England, Mason i Scotland, Davis i South Carolina, William Miller i Pensylvania, Leonard H. Kelber i Tyskland och andra bibelforskare trodde att detta var signalen för tidernas ände.

Vad var det som ledde forskarna till år 1844 kan man undra? Speciellt var det de tre specifika löften som Kristus själv hade givit till sina lärjungar som var intressanta. Han gav tre löften, och när dessa hade skett så skulle Han återkomma. De tre löftena är således:

1. Hans evangelium skulle predikas överallt på jorden
2. Tiden av hedningarna skulle uppfyllas, och judarna skulle återvända till Israel (Palestina)
3. Mänskligheten skulle se ’förödelsens styggelse’ förutsagt av profeten Daniel

Vi ska se närmare på varje löfte, om dessa stämmer och var och en av oss får själva bestämma om dessa tre profetiorna är uppfyllt, vart, när och hur. Följande texter har sin källa från Williams Sears bok Thief in the Night.

Det första löftet

Jesus berättar för sina lärjungar då de frågar Honom, ”säg oss: När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” [Matt: 24:3]. Jesus svarar klart med följande ord:
”Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma. ” [Matt 24: 13-14]

Et klart svar och Kristus skulle återkomma vid tidens slut (tidsålderns slut) – när Hans evangelium är förkunnat över hela världen. Frågan är hur kan man beräkna att Hans evangelium är förkunnat över hela världen? Är det ens möjligt?

Studerar man beräkningar gjord av kristna forskare så var de på 1840-talet övertygade själva att Jesus Kristus evangelium redan lärdes ut på alla kontinenter. År 1844 undervisades det i kristendomens lära i hjärtat av Afrika, inte av ensamma missionärer, men på ett organiserad sätt.

Dr D. L. Leonard, en historiker som studerade missionsrörelsen, i sin bok A Hundred Years of missions, säger om spridningen av Kristi ord och Hans evangelium: ”… för första gången sedan den apostoliska perioden, (där) uppstod en utbrott av allmän missionsverksamhet och aktivitet.” [Year Book and Guide to East Africa, Ed. by Robert Hale Ltd. London, 1953. s. 44.

Som det visar sig finns det många referenser som förklarar att Evangeliet, Kristi budskap hade spridits världen runt år 1844. William Sears berättar att Dr A.T Pierson i Modern Mission Century skrev att Indien, Siam, Burma, Kina, Japan, Turkiet, Afrika, Mexiko, Sydamerika … med stor succé hade tagit del av Kristi budskap.

I Mark. 13:10 läser vi att ” Först måste evangeliet förkunnas för alla folk”. Kristus varnar oss emellertid ”
Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne.” [Mark. 13:33]. Och slutligen ”Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet” [Mark. 13:26]

Bibelforskarna och stora kristna grupper på början och på mitten av 1800-talet kände att Kristus löfte hade blivit uppfylld. Det kan inte vara tvekan om detta.

Det andra löftet

När vi studerar Lukas-evangeliet hittar vi att Jesus svarar direkt på lärjungarnas frågor. De frågade Honom: ”Mästare, när sker detta, och vad blir tecknet på att det börjar?” [Lukas 21:7] Han varnade dem om falska profeter och gav dem det andra löftet som försäkrade dem om Hans egen återkomst, och Han svarade: ”De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi. Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet.” [Lukas 21:24-27]

Att Jerusalem ska trampas ner och ”Hedningarnas tid” skulle vara förbi, var kända för 1800-talets bibelforskare. Det betyder tiden för när Jerusalem ska frigöras. Jerusalem var ockuperad av främmande makter och under hela den här tidsperioden var judarna landsförvisade. Vi kan därmed förstå att när Kristus profeterar att Han ska återkomma till jorden skulle judarna inte längre vara landsförvisade, men komma tillbaka till sitt hemland. Därmed skulle ”hedningarnas tid” vara förbi. Den delen av profetian är klar.

Studerar vi närmare Lukas så ser vi att ”de ska föras bort som fångar till hednafolken”. William Sears i sin bok Thief in the Night beskriver detta: den romerska härskaren Titus hade förstörd Jerusalem år 70 e.Kr. Det här var i början av judarnas landsförvisning. De försökte att återfå sin frihet år 132 under Bar Kochba, men den nya härskaren Hadrian segrade och Jerusalem blev ännu mera raserad. En ny stad, med namn efter Hadrian byggdes på ruinerna.

Judarna blev landsförvisade, exakt som Jesus Kristus förutsade och ”föll för svärdshugg”. Judarna flyktade och blev ”förd bort som fångar till hednafolken” – till alla världens hörn. Det var emellertid möjligt för besökare av icke-judisk härkomst att komma in i Jerusalem. För judar var det dödsstraff. Romarna var de första främmande (hedningarna) efter Jesus Kristus korta verksamhetstid. Den nästa gruppen ”främmande” var muslimer som ockuperade Jerusalem år 637 och på ruinerna efter Solomons tempel bygde de Omars moské. Under den här långa ockupationen var judarna i stort sett exkluderade från sitt hemland, de få kvarboende förklarades vara fredlösa.

Restriktionen blev upphävt år 1844!

Den irländska forskaren och författaren George Townshend förklarar att ett ”toleransfördrag” utfärdad av osmanska rikets styrande kretsar under påverkan av brittiska myndigheter. Det var en process som började redan (en europeisk och rysk politisk strategisk plan för att bland annat påverka maktbalansen i regionen) på slutet av 1700-talet och själva fördraget undertecknades 21 mars 1844. Se Wikipedia.

Worth Smith nämner detta i sin bok Miracle of the Ages och pekar på att i år 1844 e.Kr. så skulle muslimer under turkisk ledarskap och speciellt påverkad av västliga länder med Storbritannien i spetsen skapa förutsättningar för religiös tolerans för alla nationer inom det osmanska riket. Detta inkluderade Heliga landet, Palestina. Processen ledde till att den osmanska regeringen underskrev toleransfördraget 21 mars 1844. Regeringen gick med på att tillåta religiös frihet och ”den sublima Port (Konstantinopel) engagerade sig för att vidta effektiva åtgärder för att förhindra någon ytterligare religiös intolerans. För första gången på tolvhundra år var judarna garanterade rätten att återvända till Israel i frihet och säkerhet. Det var Herrens år 1844.

Forskarna på tusenårsriket fann en stark bekräftelse i Nya testamentet att år 1844 var året avsedd av Kristus för uppfyllandet av Hans andra löfte om att ”hedningarnas tid skulle vara förbi.” Bekräftelsen kom från Uppenbarelseboken. I kapitel elva står det att ”den Heliga staden (Jerusalem) skall trampas av dem i fyrtiotvå månader” [Upp 11:2]. Det vill säga att den exakta varaktigheten av ”hedningarnas tid” ges. Det kommer att vara fyrtio och två månader. I nästa vers av Uppenbarelseboken ges denna tid på ett annat sätt. Det sägs att det kommer att vara ”1 260 dagar”. [Upp 11:3].

Bibelforskarna på den tiden förklarade att perioden på fyrtiotvå månader eller 1 260 dagar var identisk med år 1844. De kom fram till följande slutsats:

1. I studien av bibliska profetior blir tidsperioden som heter ’dag’ ett ’år’ när man beräknar tidsförloppet.
2. Det stöds av följande profetior: a) [4 Mos 14:34] ”i fyrtio år, ett år för varje dag.” och b) ”en dag för varje år skall du bära den” [Hes 4:6].

Det rådde allmän enighet om denna formeln. Och enligt Kristus andra löfte skulle dessa icke-judar (romarna-muslimerna) trampa staden under fötterna tills timmen av Hans återkomst — som skulle vara 1 260 år genom att mäta profetian.

Kristus förutsåg att hedningarnas tid ville ta slut – då skulle Han återkomma. För bibelforskarna som levde runt år 1844 var Kristus andra löfte uppfylld och datumet (1844) etablerad sanning. Vi ska nu se närmare på det tredje löftet.

Det tredje löftet

I det tjugofjärde kapitlet i Matteusevangeliet kan vi läsa att detta tredje löftet igen var ett direkt svar på lärjungarnas frågor:

”När Han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med Honom kom de fram och sade: ”Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för Din återkomst och för tidens slut?” [Matt 24:3]

Kristus förutsade att ”ondskan ville växa i överflod” på den dagen, och att ”kärleken hos de flesta ska kallna”; därefter ger Han sitt tredje löfte med dessa ord:

”När ni ser den vanhelgande skändlighet som profeten Daniel har talat om stå på helig plats (må den som läser fatta det rätt).” [Matt 24:15]

Daniels bok, kapitel åtta till tolv tar upp detta. För bibelforskarna berättar dessa kapitlen om både Jesus Kristus första framträdande såväl som Hans andra återkomst. Det är länken här mellan de två som är viktig. Daniel blickar framåt och förutser att från utfärdandet av dekretet att återuppbygga Jerusalem, tills den tid då Messias skall avskäras (korsfästs) är denna period 70 veckor. Daniel ger denna profetia på två olika sätt: 1) som 70 veckor och 2) som 7 veckor, 62 veckor och en vecka; fram till Messias bekräftar sitt Förbund.

Båda beräkningarna ger 70 veckor eller 490 dagar. Det blir 490 år i profetian med en dag för ett år.